Del 9 - Save you tonight

- Harry!

Han vände sig om och såg förvånat på mig. Jag började springa mot honom. När jag kom fram så kastade jag mig i hans armar. Han var inte beredd och vi föll till marken.

- I'm so sorry. Please forgive me. sa jag och tittade in i hans ögon. Han satt på marken och tittade upp på mig som stod på knä framför honom. En kort sekund trodde jag att han skulle knuffa bort mig. Men sedan drog han mig till sig och kysste mig. Jag la armarna runt hans nacke och besvarade kyssen. Han avslutade kyssen och tog mitt ansikte i sina händer.

- Don't you ever run away from me again sa han och kysste mig igen.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Harrys perspektiv :

Vi satt på marken i spöregnet och kysstes i vad som kändes som en evighet och ändå fick jag aldrig nog. Jag hörde i bakgrunden hur folk började busvissla och avslutade försiktigt kyssen. 

- Eh, we should probably go inside or we're going to get sick.  Hon nickade och rodnade lite när hon fick syn på människorna som samlats runt oss. Vi reste oss upp och började gå mot ingången. När vi kom in så sa Sarah att ja skulle vänta medan hon sprang iväg efter sin jacka och väska. Jag tog hennes hand och drog henne till mig och gav henne en mjuk puss. Hon log mot mig innan hon försvann i trängseln. Jag tog fram min telefon, som otroligt nog verkade ha klarat sig från regnet. Jag hade 7 missade samtal från Louis. Jag hade bara rusat iväg utan att säga något, de kanske var oroliga. Fast antagligen så förstod de vart jag var, men jag tänkte att det var bäst att ringa och berätta vad som hänt i alla fall. Det gick två signaler innan han svarade.

- Harry! Where are you? Should we come and pick you up? 

- I'm fine Louis, calm down. We're taking a cab, don't worry. 

- We? Is Sarah with you? 

Jag skulle precis svara att hon var och hämtade sin väska när jag kände en kall hand i min. Jag vände mig och där stod hon, i dyngsura kläder och håret klistrat mot ansiktet, men hon var fortfarande världens vackraste. Jag log lite. 

- Yeah, she's here. We will be back in 20 minutes. 

- Ask him if Jenny is there? sa hon och tittade på mig med ledsna ögon.

- Wait, Louis! Is Jenny there ? 

- No, she went home, like 15 minutes ago. 

- Ok. See you soon. 

Vi gick ut till vägen igen och som tur var så stod det en taxi precis utanför. Vi hoppade in i baksätet och jag gav chauffören adressen. 

Sarahs perspektiv: 

När vi satte oss i taxin så kom alla minnen från kvällen tillbaka. Jag visste inte vad jag skulle tycka om Jenny. Hon hade förstört så mycket, allt drama, det var hennes fel. Vi fick reda ut det senare, jag orkade inte med det nu. Jag suckade. Harry tog min hand och såg på mig. 

- Everything will be ok, I promise. sa han och pussade mig på pannan. 

- I really hope so. sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel. 

Taxiresan gick fort, det var inte speciellt mycket trafik och chauffören var duktig på att gasa. Jag kände en lättnad när vi rullade in på uppfarten till killarnas stora hus.Vi klev ur taxin och Harry betalade, jag orkade inte ens säga emot. Jag var så otroligt trött och jag frös så jag skakade. Han tog min hand och vi började gå mot huset. Vi hann inte ta mer än några steg för än lampan på verandan tändes och Louis kom utspringandes. 

- Are you guys ok ? Han såg oroligt på Harry och mig och flyttade sedan blicken till våra sammanflätade händer och ett svagt leende spred sig i hans ansikte.

- Yeah, we're fine. Can we please get in the house now before we freeze to death. sa Harry lite smått irriterat.

Han nickade och la armen om mina axlar. 

- I'm sorry. viskade han. Jag log mot honom och nickade lätt. Allt jag ville var att få krypa ner i en varm säng och sova, länge. 

När vi kom in så stod de andra killarna i hallen och såg oroliga ut. Jag kunde inte annat än le, de var så söta. Klockan var nästan 6 på morgonen och de hade suttit vakna och väntat. 

- Nice to see that smile again. sa Zayn och räckte mig sin filt som han hade virad om sig. 

- Thank you. sa jag och tog emot den. 

- Can we please get some sleep now.sa Niall och gäspade stort. 

- Yeah, you guys can go to bed. I'll take care of her. 

- I'm sure you will. sa Louis lite retsamt och följde efter de andra upp för trappan till övervåningen. 

- You're shaking. Please go upstairs and take a shower before you get sick. sa Harry och strök mitt hår. 

Jag ställde mig i duschen och lät de varma strålarna tina upp min frusna kropp. När jag duschat i ca 5 minuter så fick det räcka, jag frös inte längre men tröttheten fanns kvar. Jag virade en handduk kring kroppen och letade reda på de torra kläderna jag tagit med från min väska. Jag stannade till framför spegeln på vägen ut. Mina ögon var rödsprängda och jag hade mörka ringar kring ögonen. Jag orkade inte ens bry mig. Jag öppnade dörren och klev ut i hallen. Jag tog med mig väskan som jag lämnat ovanför trappan och bar in den till gästrummet.Jag ställde mig i fönstret och tittade ut över gatan. Tröttheten var som bortblåst och tankarna hade hittat tillbaka. Besvikelsen över Jennys svek brände i bröstet. Det är konstigt, man tror sig kunna lita på en person, att man aldrig ska svika varandra, sen får man ändå den där kniven i ryggen hur man än gör. Jag var så fast i mina tankar att jag knappt märkte att Harry kom in i rummet. Han kom fram och la armarna om mig och pussade mig i nacken. 

- What are you thinking about? 

Jag vände mig om och la armarna runt hans hals och tittade in i hans fina gröna ögon och log.

- Nothing. Just how everything went from such a disaster to this. Jag böjde mig fram och våra läppar möttes.

Kyssen var mjuk och försiktig den här gången, inte så hård och desperat som den i regnet.  

- Goodnight, Harry. sa jag och släppte honom.

- Goodnight Sarah. svarade han och strök mig över kinden och lämnade rummet. 

Harrys perspektiv: 

Jag kröp ner i sängen och la mig till rätta med ansiktet mot fönstret. Regnet hade lugnat sig men det rann fortfarande några droppar på fönstret. Jag tänkte på allt som hänt under kvällen. Det var som Sarah sa, allt hade gått från en katastrof, helt kaos, till så bra på bara en kort stund. Visserligen hade ingen av oss pratat med Jenny, men det fick vänta till senare, just nu kändes allt bra i alla fall. En knackning störde mina tankar. Jag låg tyst och lyssnade. Hade jag inbillat mig? Då knackade det igen och dörren öppnades försiktigt. Det var mörkt i rummet så man såg bara konturerna av personen, men jag såg direkt vem det var. Hon kom fram och satte sig på sängkanten.

- Can I sleep here. I don't want to be alone. 

Jag sa inget utan lyfte på täcket som svar. Hon kröp ner bredvid mig och jag vände mig mot henne. 

- I think I forgot to tell you this earlier, but I really like you Sarah. viskade jag tyst. 

- I really like you to Harry. sa hon och jag hörde på rösten att hon log. Jag drog henne närmare mig och la armarna om hennes välformade kropp.  

- Did you really write that song for me? 

- Yes, I did. And I meant every word of it. Jag log och kysste henne. 

- Sing it for me. Hon fnissade lite och började sjunga tyst.

I’m broken, do you hear me?

I’m blinded, ‘cause you are everything I see,

I’m dancin’ alone, I’m praying,

That your heart will just turn around,

Så, förlåt för kort och ganska tråkigt kapitel. Har haft massor i skolan, därav dålig uppdatering. Men jag ska bättra mig, promise.  :)  

5+ kommentarer för nästa del :)