Del 8 - Tell me a lie.

When you open your arms and hold her close tonight,

It just won’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

When you lay her down,

I might just die inside,

It just don’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

Can love you more than this

Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, det var så känslosamt. Jag la ner gitarren och sprang ut.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sarahs perspektiv :

Jag tog mina skor i handen och slet åt mig min jacka innan jag sprang ut i natten. Jag visste inte vart jag var på väg, vart jag skulle, jag ville bara bort. Jag kom ut till vägen och stannade till. Nu då? Höger eller vänster? Vänster. Jag hade inte hunnit långt när jag hörde steg bakom mig. Tårarna rann och vägen blev suddigare och suddigare. Till slut grät jag så mycket att jag var tvungen att stanna. Jag satte mig ner på en gräsplätt med händerna för ansiktet. Jag kunde inte kontrollera mina känslor, det var bara för mycket. Flytten, Jennys beteende, Harry och Jenny tillsammans, Louis kyss ,allt var bara kaos. Min starka reaktion berodde nog till viss del på alkoholen. Men jag kunde inte rå för det, jag var så förvirtrad, så vilsen i mig själv.

- Sarah!

- Gå din väg, låt mig vara! skrek jag åt Jenny som satte sig bredvid mig.

- Men Sarah, gumman. Säg vad det är? Har det hänt något?

Jag visste inte om jag hatade eller älskade henne. Jag ville så gärna vara lycklig för hennes skull, men det gick inte, jag kan inte låtsas mer.

- Det är Harry, snyftade jag.

- Vad är det med honom? Vad har han gjort? Hon la armen om mig.

- Jag tycker så mycket om honom. Du fattar inte, jag fattar knappt själv. Jag har inte känt så här för någon. Det bara klickade. Förlåt. Jag började snyfta igen. Hon satt bara tyst, sa ingenting. Jag tittade upp och mötte hennes hårda blick.

- Du vet vad jag känner för honom. Han är min Sarah. Du kan inte få allt du vill ha bara för att du gråter lite. Det kanske fubnkar på din pappa, men inte på mig.

Hon reste sig.

- Men det var ju inte så jag menade.

- Nehe? Hur menade du då?

- Jaa, men jag kan ju inte råför hur jag känner. Jag har försökt att vara lycklig för din skull, jag har försökt att inte prata med honom, att inte tänka på honom, jag har verkligen försökt.

- Jaha, och det var väl honom den där låten handlade om också eller hur?

Tårarna rann och jag nickade.

- Kan du sluta tänkte på dig själv och bry dig om vad jag tycker nån jävla gång?

- Jag försöker ju för i helvete! Jag säger ju att jag är ledsen.

- Det räcker inte. Du sjöng en kärlekslåt för killen JAG gillar, fattar du hur det känns Sarah? Fattar du det?

- Det var ju du som sa att jag skulle sjunga den, skyll dig själv!

- Du är ju för fan dum i huvudet! Hur skulle jag kunna veta att den handlade om honom? Vänner gör inte sånt.

Dra åt helvete! Jag vill aldrig mer se dig.

Hon vände och gick tillbaka mot killarnas hus. Det vibrerade i väskan, jag tog upp min mobil, Louis. Jag tryckte bort samtalet och ringde en taxi. Jag ville bara hem.

När jag kom hem gick jag raka vägen in på mitt rum, startade datorn, och drog fram min resväska. Jag tänkte inte stanna en sekund till i den här lägenheten och vart skulle jag ta vägen om inte hem till Sverige? Jag hade ändå inga plåtningar inbokade på flera veckor så agenturen skulle inte sakna mig direkt. Jag började packa ner mina kläder i resväskan tills datorn startat upp. Då satet jag mig och sökte efter första bästa resa hem till Sverige igen. Den skulle gå kvart i 5 på morgonen. Jag tittade på klockan, halv 3, jag skulle hinna. Jag bokade biljetten och betalade med mitt kreditkort innan jag fortsatte packa. Efter ca 20 minuter var alla kläder och skor nerpackade. Jag slängde ner datorn och det viktigaste från badrummet i min ryggsäck. Resten fick jag hämta sen, nu ville jag iväg. Jag ringde taxibolaget och de skulle ha en bil här inom 10 minuter. Precis när jag skulle gå ut i trapphuset kom jag på att jag fortfarande hade min festklänning och sminket var utsmetat i ansiktet. Fan också. Jag stressade in på badrummet och sköljde ansiktet och drog på mig ett linne som var Jennys och ett par svarta jeans som jag hittade i en hög på badrummet sedan rusade jag ut. Taxin hade kommit. Jag hoppade in och stängde dörren och sedan tog jag fram mobilen och skickade iväg ett sms till Jenny.

Jennys perspektiv:

Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken men jag kämpade för att inte börja gråta. Vad hade jag egentligen gjort? Han var ju inte min pojkvän direkt, jag gillade ju bara honom, och dessutom hade jag ju faktiskt hånglat med en annan kille ikväll. Nog för att jag ångrade det, men ändå, jag hade gjort det. Harry hade ju talat om för mig då på stranden att han gillade Sarah och inte mig, men jag hade ändå hoppats på att han skulle ändra sig om jag sa att hon inte var intresserad. Jag hade tyckt att det fanns något mellan oss, även om det var något litet så hade det ändå funnits där. Nu ställde jag mig själv frågan : var det värt att mista en vän för en kille som kanske inte ens ville ha en? Svaret var så uppenbart, men jag ville inte förstå det. Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och gick in till killarna igen. Jag slängde en blick över axeln och fick se Sarah hoppa in en taxi. En lättnad sköljde över mig, nu skulle hon komma hem säkert i alla fall.

Killarna satt kvar i soffan och de tittade oroligt på mig när jag kom tillbaka utan Sarah.

- Were is she? frågade Louis

- She went home. To much alcohol I think. She get so emotional when she drinks to much.

- But she played the guitar verry well for bein "to drunk". Sa Niall och jag hörde att han var skeptisk till mitt påstående.

- Yeah, weird huh?

- I tried to call her like 3 times but she didn't answer.

- She's very upset. I'm sure she calls you back in the morning. So, what should we do now?

- I'm going to bed. Sa Harry och reste sig och lämnade rummet.

- Yeah, me too sa Liam och Niall och Zayn nickade och gick de med.

- Maybe you should go home and talk to Sarah? sa Louis.

- Why? She's the one who got upset and run out for no reason. I'm sure she's ok.

Han nickade och vi satt tysta ett tag.

Min mobil plingade till. Sms från Sarah.

- From Sarah.

Jag läste smset och kände klumpen i magen växa.

- What is it? Is she ok?

- She's on her way to the airport..she's going back to Sweden.

Harrys perspektiv:

Jag hade precis lagt mig i sängen när någon knackade på dörren.

- Harry, are you awake? viskade Louis.

- Yeah, what is it? sa jag trött.

- Jenny has something she need to tell you.

- Ok. The door is open, let her in.

Jenny kom in och stängde dörren efter sig. Jag satte mig upp och knäppte på lampan som stod på sängbordet.

- Eehm.. sa hon bara.

- Sit down sa jag och klappade lite på sänkanten.

Hon gjorde som jag sa och satte sig försiktigt vid fotänden.

- What is it you want to tell me?

- I lied. I'm so, so, sorry.

- You lied about what?

- About Sarah being interested in Louis. And..about why she rabn off?

Jag tittade oförstående på henne.

- And?

- She's actually interested in you. And that song she wrote, it's...

- It's...?

- It's for you.

- Why did you lie about that? Are you crazy? You knew I liked her Jenny!

Jag kände hur raseriet kokade i mig. Hur fan kunde hon göra så mot mig? Och ännu värre, hur kunde hon göra så mot Sarah?

- Please, don't hate me.

- It's hard not to. Sa jag och reste mig upp och drog på mig ett bar mjukisar och en hoodie som låg bredvid sängen.

- Were is she?

- eehm...about that.

- WHERE IS SHE!? skrek jag åt henne.

- She's on her way to the airport. She's going back to Sweden in 1 ½ hour.

Sarahs perspektiv :

Jag hade checkat in mitt bagage och skulle precis gå till säkerhetskontrollen när jag hörde hur någon ropade mitt namn.

- Sarah! Please wait. Jag vände mig om och fick se Harry. Mitt hjärta slog en volt. Vad gjorde han här. Jag steg ur kön och gick fram till honom.

- Please don't leave! Please!

. Why should I stay? It hurts to much. Maybe I will come back in a few months, but I need to go now. sa jag och vände mig om för att gå tillbaka till kön när han tog tag i min hand.

- Jenny told me everything. Jag kände att jag rodnade.

- She did what?

- She told me about the song. sa han och tittade på mig. Han höll fortfarande i min hand.

- It doesn't matter. She's my best friend. I want her to be happy. She really likes you.

- But I don't like her. Nu fattade jag ingenting.

- You don't? But she told me...

- She lied. She told me that you were interested in Louis and that's why I haven't been speaking to you.

Jag svarade inte.

- Say something, please?

De ropade i högtalarna att passagerarna som skulle till Stockholm, Sverige skulle skynda sig till planet som snart skulle avgå.

- I'm sorry, I need to go. sa jag och släppte hans hand. Han såg sårad ut.

Jag gick in och satte mig i fönstret i vänthallen. Jag skulle sitta i den bakre delen av planet så jag fick inte kliva på för än om en stund. Jag tittade ut på planen som skulle lyfta. Det hade börjat regna ute och regndropparna rann nerför fönsterrutan. Han hade kommit till flygplatsen för att hindra mig från att åka. Men han var Jennys, hon visste det nu. Sedan slog det mig. Vad var det sista han sagt? Jag. hade varit så distraherad av hans ledsna ögon att jag knappt hörde vad han sa och sedan ropade de ut i högtalarna att det var dags att gå. Jenny hade sagt att jag gillade Louis, bara för att få ha Harry för sig själv. Jag slängde väskan och jachan ifrån mig och rusade ut mot entrehallen igen. Han får inte ha åkt tänkte jag. När jag kom ut i vänthallen var det fullt med folk, jag såg mig om kring men kunde inte se honom någonstans. Jag började gå mot utgångarna och då fick jag syn på honom. Han gick precis ut genom en av dörrarna. Jag sprang allt vad jag kunde, trängde mig mellan folk och kom till slut ut på gatan. Han var på väg till en taxi. Jag skyndade på stegen.

- Harry!

Han vände sig om och såg förvånat på mig. Jag började springa mot honom. När jag kom fram så kastade jag mig i hans armar. Han var inte beredd och vi föll till marken.

- I'm so sorry. Please forgive me. sa jag och tittade in i hans ögon. Han satt på marken och tittade upp på mig som stod på knä framför honom. En kort sekund trodde jag att han skulle knuffa bort mig. Men sedan drog han mig till sig och kysste mig. Jag la armarna runt hans nacke och besvarade kyssen. Han avslutade kyssen och tog mitt ansikte i sina händer.

- Don't you ever run away from me again sa han och kysste mig igen.

:') Blir rörd själv. Haha. Kommentera för mera ;) (+ 5 kommentarer för nästa del)