Del 7 - More than this

Det här kommer bli ett lite längre inlägg, men det är bara för att ni fått vänta så länge! :D

Jag reste mig motvilligt upp och följde efter henne ner till vattnet. Vi började gå längst strandkanten. Vi hade inte hunnit långt när Jenny vände sig om och tog min hand. Jag tittade förvånat på henne och släppte den. Jag vände mig om för att se vad Jenny tittat på. Sarah. Jag såg henne halvspringa upp mot vägen. Jag visste inte om hon var ledsen, eller om hon bara var tvungen att gå. Hade hon sett det?

- Is something wrong? sa Jenny

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jennys perspektiv:

Han släppte min hand. Jag förstod ingenting. Men när han vände sig om och såg Sarah så förstod jag.

- Is something wrong? sa jag

- Yeah, actually something is wrong.

Han vände sig mot mig och tittade in i mina ögon. Han såg sårad ut.

- I really like you, you're fun and cute and everything. But I don't see you as more than a friend. I'm sorry

- It's about her isn't it ?

- About who? sa han och låtsades vara oförstående

- Harry,Please! I can see the way you look at her.

Han suckade och tittade ner i sanden.

- You know she's interested in Lou right?

- She is? sa han förvånat.

- Yeah, she can't stop talking about him. And he keep sending her messages she smiles to her phone all the time.

Han såg riktigt ledsen ut nu. Jag gick försiktigt ett steg närmare och la armarna om honom.

- I'm so sorry. sa jag.

Vad hade jag gjort? En klump växte i magen. Jag försökte intala mig själv att det bara var en liten vit lögn, fast innerst inne visste jag att Sarah inte alls var intresserad av Louis, hon tittade likadant på Harry som han tittade på henne.

Sarahs perspektiv:

När jag kom hem så klädde jag av mig och klev in i duschen. Jag vred på den och satte mig ner på golvet, jag tänkte alltid mycket bättre när jag satt så. Och just nu behövde jag verkligen tänka. Jag hade rusat iväg från stranden utan att ens säga hej då till någon. Allt bara för att Jenny och Harry höll varandras händer. Så farligt var det väl inte? Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle vara lycklig för hennes skull och dessutom kände jag knappt honom. Jag förstod mig inte på mina känslor, jag kände mig förvirrad. Mobilen plingade till i väskan på golvet. Jag stängde av duschen, virade en handduk kring mig och torkade av händerna lite snabbt innan jag tog upp mobilen. Det var från Lou.

"Hey. Were did you go? Is something wrong? xx" Jag svarade

"Hey. Sorry that I left without saying goodbye.I didn't feel so well, I probably didn't drink enough water. Hope you had fun. xx"

Jag gick in på mitt rum och öppnade garderoben för att leta reda på min OnePiece. Då fick jag syn på mitt gitarr fodral som stod lutat mot väggen längst in. Jag hade spelat gitarr i fem år innan jag blev modell. Sedan hade jag inte haft tid att sitta ner och spela och jag hade slutat att ta lektioner. Jag tog fram den och la den på sängen innan jag klädde på mig underkläder och min OnePiece som jag till slut hittade på en hylla. Sedan satte jag mig i sängen och öppnade gitarrfodralet. Det var en fin svart akustisk gitarr, inget speciellt märke eller så, men jag älskade den. Jag tog upp den och drog prövande med handen över strängarna. Den var lite ostämd så jag justerade det innan jag prövade igen. Jag fick flashbacks till den tiden jag spelade som mest. Jag gjorde egna låtar och sjöng dem till och med. Jag hade spelat för mina släktingar och på något dop och så, men jag kände aldrig att jag ville bli artist, det vara bara en hobby jag hade. Jag tog fram ett block och började skriva ner några ord och meningar som dök upp i mitt huvud. Jag vet inte hur länge jag satt där men till slut så hade jag faktiskt skrivit ihop en hel låt. Mobilen plingade till igen. Louis.

"Oh, ok. I hope you feel better. Yeah, it was great. Party at our place, friday, wanna come? :) xx"

" Yeah, sure, why not! See you then! xx"

Jag log lite för mig själv, nu hade jag något att se fram emot i alla fall. Det skulle bli kul.

-------------------------------------------------------- Fredag!

Sarahs perspektiv:

Veckan hade gått fort. Bådet jag och Jenny hade varit på plåtningar för ett stort moderepotage om sommarens mode. Men nu var det äntligen fredag och vi skulle få ha roligt efter en hel veckas slit. Harry hade bjudit in Jenny så vi skulle till festen bägge två. Jag hade valt min egen outfit ikväll för ovanlighetens skull, det blev en svart klänning med lite spets. Lagom söt men ändå rätt snygg då den hade en diskret urringning. Håret hade jag låtit vara utsläppt i naturliga lockar. När vi kom fram till killarnas hus gick vi in och fick se att det var väldigt mycket folk man kunde knappt gå där inne. Jenny sa att hon skulle på toaletten så jag fortsatte in i folkmassan själv i jakt på någon av killarna. Det dröjde inte lång stund innan jag fick syn på Niall som stod och dansade i matsalen på vad som såg ut att vara kvällens dansgolv. Han log när han fick syn på mig.

- Hi! Nice to see you, you look great. sa han och kramade mig.

- Thanks, you too. Have you seen Louis? frågade jag. Det var ändå han som bjudit mig så jag ville tala om att jag var där.

- Yeah, he's in the kitchen I think.

Jag började tränga mig fram mot köket, det var inte lätt. Ingen ville flytta på sig, alla stod och pratade eller dansade. När jag nästan gett upp hoppet kände jag kände en hand i min och någon banade väg framför mig i folkmassan. När jag till slut kom in i köket så släppte han min hand. Jag log när jag såg vem det var.

- Thanks Lou, I was actually looking for you.

- Well, you found me. sa han och gav mig en kram

- Yeah. Nice to see you again. And thanks for inviting me.

- Nice to see you too. You're welcome, I'm glad you came. sa han och log.

- Want something to drink?

- Yes, that would be great sa jag.

Han gick och hämtade ett glas av bålen som stod i en skål på köksbänken.

- Here you go. sa han och räckte fram den.

Vi stod och pratade en stund innan han frågade om vi inte skulle dansa.

- I'm going to look for Jenny. See you at the dancefloor. sa jag och gick för att se vart Jenny tagit vägen.

Jag letade i vardagsrummet, i köket, på toaletten och till slut hittade jag henne på dansgolvet, med Harry.

Jag kände hur avundsjukan var nära att skölja över mig men sen kom jag ihåg vad jag lovat mig själv och gick istället fram och hälsade.

- Hi! sa jag och tittade på Harry.

- Hi. sa han och log och gav mig en snabb kram.

- Louis letade efter dig, du kanske ska gå och se vad han ville sa Jenny. Jag förstod att hon ville vara själv med Harry så jag nickade bara och gick för att leta Lou. Jag hittade honom mitt på dansgolvet med Zayn, de dansade som galnigar och jag hade svårt att hålla mig för skratt. Lou fick syn på mig och tog tag i min hand. Jag skrattade och dansade med dem. Efter att ha dansat för fullt några låtar så kände jag att jag behövde något mer att dricka så jag gick för att leta reda på min väska där jag hade en flaska vin. Jag hittade den på en gång och gick till köket för att ta ett glas. När jag kom in i köket fick jag se Jenny stå lutad mot köksbänken, hånglandes med en blond kille. Jag vände snabbt, de hann inte se mig som tur var. Jag var chockad, Harry då? Jag trodde de hade något på gång.

Louis perspektiv:

Festen hade börjat lugna ner sig och folk hade börjat droppa av till krogen. Det var skönt, jag hade tyckt att det var lite för mycket folk och jag var orolig att fansen skulle få nys om festen, men än så länge hade det gått bra. Jag stog och snackade med Zayn och Liam när Sarah kom fram.

- Can I please talk to you? sa hon och såg orolig ut.

- Yeah, of course. sa jag och räckte Zayn mitt glas innan jag följde efter henne.

- Is there somewhere we can talk in private? sa hon och stannade till i hallen.

- Yes, follow me. sa jag och gick upp för trappan. Vi hade sagt att festen skulle vara på nedervåningen och att ingen fick gå upp och det verkade som att folk hade lyssnat. Vi gick ut på balkongen och stängde dörren efter oss, det kändes säkrast att gå ut för det var ganska lyhört i sovrummen.

- What is it you wanted to talk about?

- It's Jenny. She...

- She, what? sa jag otåligt

- She's just playing Harry. She only likes him because he is famous.

- Why do you think that? They've been together all night. Are you sure?

- I found her in the kitchen making out with another guy, so yes.

- What? Oh, have you told Harry? He will be devastated. Jag visste hur Harry var, hade han en gång fått känslor för en tjej så var det kört. Sarah började gråta och satte händerna för ansiktet. Jag la armarna om henna och strök hennes hår.

- Don't cry, it's not your fault.

- Yes it is. She's my friend and I'm the one who introduced them. I'm so sorry. I don't want him to get hurt.

- I will talk to him I promise. But it's not your fault. Jag sköt henne ifrån mig.

- Look at me Sarah. Hon tittade upp. Mascaran hade runnit och hennes ögon var röda av gråten.

- It's not your fault. You didn't know. Please don't cry. sa jag och torkade hennes tårar med mina tummar.

Hon slutade inte snyfta så jag kramade henne igen. När vi stått så en stund släppte jag henne och tog hennes ansikte i mina händer.

- Stop crying. Please. I want to see that cute smile of yours.

- I'm sorry. I must look like a mess. sa hon och log lite.

- No, you look beautiful. sa jag.

Sedan vet jag inet vad som hände. Våra läppar möttes och vi kysstes. Kyssen varade inte länge och vi var nog lika chockade bägge två.

- I'm sorry sa hon och tog sig för munnen.

- No, it's ok. sa jag. Lets go back inside and have some fun with the others.

- Ok. I'm just going to fix my make up sa hon och gick mot badrummet.

- I'm waiting for you downstairs sa jag och gick ner. Hon gav mig ett litet leende innan hon stängde dörren.

Jag tänkte på den där kyssen. Det betydde inget, hon var ledsen och jag bryr mig om henne, det var inget romantiskt över det alls. Det bara hände.

Harrys perspektiv :

Jag hade sett hur han tog hennes hand och ledde upp henne till övervåningen. Jag kunde inte rå för det, nyfikenheten och avundsjukan tog över och jag följde efter dem upp. De gick ut på balkongen. Jag stannade vid trappan för om jag gick närmare kunde de få syn på mig om de vände sig om, det fanns inget att gömma sig bakom. Jag hörde inte vad de sa men jag såg att hon började gråta. Det var jobbigt att se, jag ville inte att hon skulle vara ledsen. Han verkade inte heller vilja det för han la armarna om henne och strök hennes hår. Han torkade hennes tårar och sa något. Sedan hände det, jag ville inte se det men jag kunde inte låta bli att titta. De kysstes. Jag gick sakta ner för trappan igen. Jag ville inte tro att det Jenny sagt på stranden var sant, jag hade hoppats att det bara var en lögn, men nu visste jag. När jag kom tillbaka ner hade nästan alla gått hem. Det vara bara några få som satt kvar i köket men de var påklädda så de väntade antagligen på skjuts. Jag gick in i vardagsrummet där de andra grabbarna och Jenny satt. Niall hade sin gitarr i knät och satt och klinkade lite på den.

- Hi. Let's sing a song together guys. sa Louis som precis kommit in i rummet.

- Good idea! sa Jenny förtjust.

- What song are you singing? Sarah kom in i rummet och satte sig bredvid Liam i Soffan.

- I wish. sa jag

- Is that a new song? sa Jenny lyckligt.

- Yes sa jag och Niall nickade och började spela.

He takes your hand

I die a little

I watch your eyes

And I'm in riddles

Why can't you look at me like that?.......

.... Oh how I wish that was me.

Sarahs perspektiv:

Jag kunde inte låta bli att fundera över varför han hade valt just den låten. Det var tyst i rummet. Alla var som tagna av låten och stämningen som uppstod. Plötsligt så bryter Jenny tystnaden.

- Sarah, you should play your song. Jag tittade förvånat på henne.

- My song? sa jag frågande. Hur visste hon att jag skrivit en sång.

- Yeah, the one you've played every night this week.

- Oh, that one. Noo. I don't think so.

- Niall, hand her your guitar. sa Jenny och han gjorde som hon sa.

- Do you play guitar? sa han när jag tog emot den.

- Yeah, I used to before I became a model.

- Lets hear it now. sa Louis förväntansfullt.

- Ok, but don't laugh. I'm not such a good singer. De nickade och jag började spela.

I’m broken, do you hear me?

I’m blinded, ‘cause you are everything I see,

I’m dancin’ alone, I’m praying,

That your heart will just turn around,

And as I walk up to your door,

My head turns to face the floor,

‘Cause I can’t look you in the eyes and say,

When you open your arms and hold her close tonight,

It just won’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

When you lay her down,

I might just die inside,

It just don’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

Can love you more than this

If I’m louder, would you see me?

Would you lay down

In my arms and rescue me?

‘Cause we are the same

You saved me,

When you leave it’s gone again,

And when I see you on the street,

In her arms, I get weak,

My body fails, I’m on my knees,

Prayin’,

When you open your arms and hold her close tonight,

It just won’t feel right,

‘Cause I can love you more than this, yeah,

When you lay her down,

I might just die inside,

It just don’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

I’ve never had the words to say,

But now I’m askin’ you to stay

For a little while inside my arms,

And as you close your eyes tonight,

I pray that you will see the light,

That’s shining from the stars above,

When you open your arms and hold her close tonight,

It just won’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

When you lay her down,

I might just die inside,

It just don’t feel right,

‘Cause I can love you more than this

When you open your arms and hold her close tonight,

It just won’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

When you lay her down,

I might just die inside,

It just don’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

Can love you more than this

Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, det var så känslosamt. Jag la ner gitarren och sprang ut.

( Ja, jag vet att texten är lite om skriven, det är det som är poängen.)

Kommentera för nästa del!! :D