Del 6 - Torn

Precis när jag lagt mig så plingade det till i min mobil.

"Hi! I hope the photo-shoot went well. See you tomorrow. Sleep tight. xx / Louis"

Jag svarade snabbt

" Hi! It was ok, the customers were happy so I'm happy too. Yes, I'm looking forward to it. :) Sweet dreams xx"

Jag somnade med ett leende på läpparna.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sarahs perspektiv:

Jag vaknade av att telefonen vibrerade under kudden. Ett sms från Louis.

" Goodmorning sunshine! Meet me at the park in one hour. xx "

En timme! Jag rusade upp och in på badrummet där jag slängde av mig klädernai en hög.

Jag duschade snabbt och satte upp håret i en handduk på huvudet som en turban innan jag

tassade in på mitt rum. Jag kollade ut genom fönstret, solen sken och termometern visade 25 grader. Jag valde ett par jeansshorts och en stor t-shirt till. Jag släppte ut håret ur handduken och satte upp det i en hög knutt mitt på huvudet istället. Jag kollade på klockan, det hade gått 20 minuter. Jag skyndade in i köket där Jenny satt vid köksbordet och bläddrade i en tidning. Hon tittade upp när jag kom in.

- Godmorgon. Värst var du var stressad då.

- Ja, jag ska träffa Louis i parken om 40 minuter.

- Jaha. sa hon kort. Vad ska ni göra då?

- Han ska få tillbaka sina kläder, sen vet jag inte. Vadårå?

- Ne, jag bara undrade. Är ni typ på G eller vadå?

Jag skrattade.

- Nej, det är vi inte. Vi är bara bra kompisar.

Hon svarade inte. Jag tryckte i mig en macka och ett glas mjölk och ställde glaset i diskhon innan jag lämnade köket och styrde stegen mot badrummet. Jag hade rätt bra hy så jag behövde ingen foundation eller puder vilket var väldigt skönt att slippa på sommaren. Jag tog på lite mascara och en ljus skimmrande ögonskugga. Jag borstade snabbt tänderna och gick ut i hallen för att klä på mig jacka och skor. Innan jag gick ut ur lägenheten packade jag ner Louis kläder i min väska och tog en sista snabb titt i spegeln. Det fick duga.

Louis perspektiv:

Jag satte mig ner på en bänk och väntade. Hon hade skickat ett sms för några minuter sedan om att hon var påväg så hon skulle antagligen komma vilken sekund som helst. Jag hade tagit på mig mina solglasögon för att inte alla skulle känna igen mig. Visst var det roligt att träffa fansen, men idag kände jag inte för att bli omringad av skrikande fans som tiggde om autografer. Jag fick syn på Sarah som stod en bit bort och såg sig omkring. Jag vinkade så att hon skulle se mig, hon log och började gå åt mitt håll.

- Hi. sa jag och reste mig och kramade om henne.

- Hi. Nice to see you again. sa hon och besvarade kramen.

- Nice to se you too. How are you today?

- I'm great. I feel much better than yestarday. sa hon och skrattade lite.

- Yeah, me too. sa jag och log.

- Here, your clothes. Thanks again for letting me borrow them. Hon räckte mig en påse.

- No problem. I'm sure you would have done the same for me if my dress got wet.

Hon skrattade igen.

- Yeah, you can count on me. How are you today by the way?

- I'm fint thanks. A little bit scared that some fans will recognize me, I'm not in the mood for screaming girls and hundreds of questions today.

- I see. What are you in mood for then? sa hon och log retsamt.

- What about ice cream?

Vi gick iväg till ett glassstånd och köpte varsin glass och satte oss vid ett bord.

- How is it like to be famous? sa hon och tittade på mig med sina stora blå ögon.

- It's amazing, and crazy and amazing again. I really like it, but you don't get to have any privacy at all, that's te only bad thng though. I love my fans, I do, but sometimes you just want to hang out with your friends and not get disturbed by screaming fans. It would be nice to be like "normal" again, only for a day.

- I can't imagine how it must be. I mean, people recognized me in Sweden, but I'm a model, thats not the same thing. I'm just a girl from a magazine.

- No, you're not. You are funny, smart and caring. Hon log och rodnade lite.

- Yeah, but you can't see all that in a picture.

- You see, you're smart too. sa jag och hon skrattade igen.

Min telefon vibrerade. Ett sms från Niall.

" Hey. We're going to the beach. Wanna come?"

- The guys are going to the beach and they ask me to come, do you wanna come with me?

- Yeah sure, I just need to get my bikini.

- Fine, lets go then.

Sarahs perspektiv :

Jag sprang upp till lägenheten och hämtade min bikini och en handduk och slängde ner det i min strandväska. Jag var precis på väg ut genom dörren när Jenny kom ut från sitt rum.

- Vart ska du?

- Till stranden, ses sen! sa jag bara och slängde igen dörren på väg ner för trappan. Louis satt i taxin utanför och väntade. Jag hoppade in och vi åkte iväg. Stranden låg en liten bit från stan men resan gick fort. Vi pratade om allt möjligt och vi märkte inte att vi var framme för än chauffören stannade och vände sig om och tittade på oss. Vi skrattade och Louis betalade honom, trots att jag insisterade på att betala hälften. När vi kom ner på stranden såg vi att Liam, Zayn, Niall och Harry redan var där. Vi gick ner till dem och jag bredde ut min handduk bredvid Nialls.

- Hi there! I didn't know you were coming. sa Niall

- Louis said I could come. I hope it's ok. sa jag och log snett

- Of course! You're always welcome to hang with us. sa han och kom fram och gav mig en kram.

- Thank's Niall sa jag och log.

Jag bytte snabbt om till bikini i ett litet bås som stod vid strandkanten. Det var en röd bandau-bikini som jag köpt förra sommaren men som jag aldrig använt. Jag var lite för blek för att den skulle vara så snygg som jag hoppats på, men det fick helt enkelt duga. Jag gick tillbaka ner till handdukarna och fick se att det bara var Harry som satt kvar, de andra hade redan sprungit ner till vattnet. Jag gick fram och satte mig på min handduk. Det var tyst en stund. Jag vände på huvudet och såg att han tittade på mig.

- Hi! sa jag och log.

- Hi sa han, men han log inte tillbaka.

- Are you OK?

- I don't know sa han och såg bekymrad ut.

Jag flyttade över till Nialls handduk så att jag satt alldeles bredvid honom.

- Whats wrong? I don't like to see you sad. sa jag oroligt.

- It's just that...I'm.. han suckade.

- You can tell me. I told you that you can trust me, remember? sa jag och la min hand på hans precis som kvällen då vi först träffades. Han tittade upp och mötte min blick.

- I know sa han och jag såg leendet i hans ögon innan det nått hans mun. Han tog min hand och tittade ut mot vattnet där killarna hade ett vilt vattenkrig. Jag skrattade lite.

- Can I tell you something? sa han fortfarande med blicken fäst på killarna.

- Of course. sa jag

Han vände blicken mot mig och jag såg in i hans fina ögon. Han öppnade munnen och skulle precis säga något när en välbekant röst hördes.

- Hii Harry! skrek Jenny som kom springandes mot oss.

Vi släppte varandras händer och jag flyttade tillbaka till min handduk. Hon satte sig mitt emellan oss och började prata med Harry. Jag suckade och tog på mig min tröja och gick ner till vattnet. Killarna höll fortfarande på att stänka vatten på varandra som galningar så jag vände och gick upp igen. Harry och Jenny satt inte på handdukarna längre. Jag kollade runt för att se om jag skulle få syn på dem. Och där var de, de gick tillsammans längst med vattenbrynet en bit bort. Jenny vände sig om och tittade på mig, sedan tog hon Harrys hand och jag vände mig bort. Jag gick upp till min väska och packade ner alla mina saker och slängde ner dem i väskan och sedan skyndade jag upp till vägen för att få tag på första bästa taxi.

Harrys perspektiv:

Hon höll min hand i sin och jag vände mig och för att tala om sanningen för henne. Hur hon fick mig att känna. För att berätta allt, att inget hänt mellan mig och Jenny, för jag kom ihåg det nu. Jag öppnade munnen för att tala om allt det och då bröts tystnaden. Jenny kom gåendes emot oss och ropade mitt namn. Sarah släppte min hand och satte sig på sin handduk igen. Besvikelsen sköljde över mig, jag som hade samlat mod och verkligen tänkt att berätta för henne. Jenny babblade på om hur kul det hade varit sist och hur fulla alla hade varit. Jag lyssnade knappt. Jag tittade efter Sarah som gick ner mot vattnet, hennes hår som nu var utsläppt blåste lite i vinden. Jag är en idiot som inte talar om det för henne tänkte jag innan Jenny avbröt mina tankar.

- Hello! Are you even listening to me?

- Yeah sure. What did you say?

Hon suckade högt innan hon reste sig.

- Come, lets take a walk. There's something I need to tell you.

Jag reste mig motvilligt upp och följde efter henne ner till vattnet. Vi började gå längst strandkanten. Vi hade inte hunnit långt när Jenny vände sig om och tog min hand. Jag tittade förvånat på henne och släppte den. Jag vände mig om för att se vad Jenny tittat på. Sarah. Jag såg henne halvspringa upp mot vägen. Jag visste inte om hon var ledsen, eller om hon bara var tvungen att gå. Hade hon sett det?

- Is something wrong? sa Jenny