Del 10 - What makes you beautiful

- Can I sleep here. I don't want to be alone. 

Jag sa inget utan lyfte på täcket som svar. Hon kröp ner bredvid mig och jag vände mig mot henne. 

- I think I forgot to tell you this earlier, but I really like you Sarah. viskade jag tyst. 

- I really like you to Harry. sa hon och jag hörde på rösten att hon log. Jag drog henne närmare mig och la armarna om hennes välformade kropp.  

- Did you really write that song for me? 

- Yes, I did. And I meant every word of it. Jag log och kysste henne. 

- Sing it for me. Hon fnissade lite och började sjunga tyst.

I’m broken, do you hear me?

I’m blinded, ‘cause you are everything I see,

I’m dancin’ alone, I’m praying,

That your heart will just turn around

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sarahs perspektiv:

Jag slog försiktigt upp ögonen. För en kort sekund visste jag inte riktigt vart jag befann mig. Men när jag vände på huvudet och kollade in i de grönaste ögonen jag sett kom allt tillbaka. Jag var precis där jag skulle vara. 

- Goodmorning sa jag.

- Goodmorning. svarade han och log. Did you sleep well? 

- Like a princess sa jag och skrattade lite. What time is it? 

Han tog sin telefon från nattduksbordet och höll upp skärmen mot mig. 13:15.

- Oh, ok. Do you want to get out of bed? 

- No, not really sa han lite retsamt och pussade mig på näsan. 

- Good. sa jag och drog honom närmare mig. Våra läppar möttes och jag kysste honom. Jag drog min hand upp för hans rygg och placerade den i hans hår. Han drog mig närmare sig för en kort stund innan han släppte mig och drog sig undan. 

- You're killing me. sa han och andades ut.

- Sorry. sa jag och bet mig lite i underläppen. Vi skrattade. Plötsligt öppnades dörren och vi vände oss förvånade om.

- Harry. You need to... sa Louis och sedan fick han syn på mig. 

- Oh, sorry Sarah, I didn't know you were here. 

- It's ok, I'm not naked or anything. sa jag och log lite retsamt.

-  To bad. sa han och skrattade. We're going to the studio in an hour Harry. And the lunch is ready so get dressed and come down to the kitchen.

- Okey. svarade Harry och Louis gick ner till de andra igen.

Jag pussade Harry på kinden och tassade iväg till gästrummet för att klä på mig. 

Jennys perspektiv: 

Jag hade knappt sovit alls på hela natten och när jag väl hade somnat så drömde jag om Sarahs ledsna ansikte på gatan utanför killarnas hus. Jag lyckades få några timmars sömn ändå men jag kände mig långt från utvilad. Jag steg upp och knackade försiktigt på dörren till Sarahs rum. Jag hade inte hört henne komma hem men jag hoppades ändå på att hon skulle vara där. Jag sköt upp dörren och klumpen i magen växte sig ännu större. Rummet var tomt. Varken Sarah eller hennes saker var där. Var hon hemma i Sverige eller var hon hos killarna? Jag funderade både en och två gånger på om jag skulle ringa henne eller i alla fall skicka ett sms, men ändrade mig i sista stund. Efter att ha druckit en kopp te och glott på tv i soffan en timme var jag lite lugnare. Jag hämtade min laptop och satte mig tillrätta vid köksbordet. När jag loggade in på twitter fick jag svaret på det jag undrade över. Eftersom jag följde Harry och resten av killarna i bandet och några av deras fansidor så var det svårt att missa. Det fanns ett flertal tweetar med bilder på Harry och en, för de andra fansen, okänd tjej som kysser varandra i regnet. Jag såg direkt att det var Sarah. Klumpen i magen försvann och ersattes med svartsjuka. Det där hade kunnat vara jag. Han hade kunnat kyssa mig sådär passionerat i regnet. Jag slog bittert igen datorn och skulle precis gå in till badrummet för att ta en kall dusch när jag hörde en nyckel i låset. 

- Hallå. Det var Sarahs röst. 

Jag gick ut i hallen och mötte hennes blick. Det var svårt att avgöra om hon var arg eller besviken.

- Hej. Vart har du varit? 

- Jag sov hos killarna svarade hon kort. 

Hon var besviken det var tydligt, men man kunde inte höra något spår av ilska i hennes röst vilket var en lättnad. 

- Okej. Jag var lite orolig. 

- Vi måste prata om det här. Ska vi sätta oss i vardagsrummet? sa hon utan att riktigt titta på mig.  Jag nickade som svar och hon ställde ner sin väska på golvet innan vi gick in och satte oss i varsin ända av soffan. 

- Varför Jenny? Jag förstår inte vad jag gjort som fått dig att behandla mig såhär? Jag trodde vi var vänner.

- Förlåt. sa jag bara.

- Du svarade inte på frågan. 

- Jag vet inte. Eller alltså..

- Ja? 

- Ja, men du har allt. Du har en familj som älskar dig, du har en sjukt fin kropp, en massa vänner och alla gillar dig å som om inte det vore nog så får du självaste Harry Styles på kroken. Det är bara så orättvist.

- Snälla Jenny! Tror du att jag har bett om det här eller? Tror du det? Jag kan inte rå för att min familj älskar mig eller att jag har den kroppen jag har och jag uppskattar mina vänner otroligt mycket och jag är bara mig själv och folk verkar gilla mig för det, det är inte mitt fel. Och vad gäller Harry så spelar det ingen roll för mig om han är känd eller inte, jag tycker om honom för den han är. Han hade lika gärna kunna vara en vanlig kille med ett vanligt jobb. Men nu är det så att han råkar vara jättekänd och det stör inte mig så länge han är den han är. 

- Jag vet. Jag kan inte rå för det bara. Jag har ingenting, absolut ingenting.

- Du har samma jobb som mig Jenny, det är ett fantastiskt jobb. Du har vänner som gillar dig, som du umgås med, eller hur? Man kan inte få allt man pekar på, man måste ju kämpa lite också. 

- Ja, jag vet, förlåt. Det var löjligt av mig. Jag vet inte vad som flög i mig. Men jah berättade allt för Harry, jag sa som det var.

- Du hade inte ens behövt förklara något om du bara varit ärlig från början Jenny. 

- Ne jag vet. Men jag säger ju förlåt, vad mer kan jag göra? Jag är bara människa alla gör fel. 

- Ja, jag vet. Men du måste förstå mig också. 

- Ja, det var ju det jag gjorde, det var därför jag berättade allt. 

- Jag förlåter dig, det gör jag. Men det kommer ta ett tag innan jag litar på dig igen.  Hon flyttade sig närmare mig och gav mig en kram. 

- Jag förstår. Jag ska göra allt för att gottgöra dig igen, jag lovar. 

Louis perspektiv: 

Vi hade jobbat flera timmar i studion och vi hade precis kommit hem.  Idag hade vi kommit en bra bit med vårt album men det kändes som att det var långt ifån klart i alla fall. Zayn, Niall och Liam hade åkt iväg för att handla och jag och Harry var ensamma hemma i villan. Vi satt i vardagsrummet och zappade lite bland kanalerna på tv:n. 

- Why did you kiss her? 

- What ? 

- I saw you at the balcony. You kissed her. 

Jag hade först inte förstått vad han menade, men nu var det ingen tvekan om saken. 

- I-I don't know. It just happened. It meant nothing, not to me and especially not to her.We're just friends Harry, you know that. 

- Yeah, I know, but still.

Jag tittade på honom. Han såg varken ledsen eller besviken ut, bara fundersam. 

- Look at me. sa jag och an vände sig mot mig.

- Me and Sarah are just friends.You know that you're the only one she wants. She wrote you a song and sang it in front of you. She almost went back to Sweden because she thought you liked Jenny. What more do you want? 

Han log mot mig. 

- She actually wrote that song for me. I can't believe it. 

- Yeah, she did. And it was a really good song. We should ask her if we can use it to our album. 

- That's a great idea. I'll ask her tomorrow when I see her. 

- You really like her. Don't you?

- I do. I've only known her for a couple of weeks but I can't help it. She's such an amazing girl.

- Yeah, she sure is. And I think she feels the same way about you. 

- I hope so. 

Jag hann inte säga mer för grabbarna kom hem med maten och vi satte oss och åt. 

- Me and Harry were talking about that song Sarah wrote when you were out shopping food. What did you guys think of it? 

- It was great! I really liked the melody and the lyrics were so emotional. sa Liam. 

- I agree. sa Niall med munnen full av mat. 

- I can love you more than this. sjöng Zayn med tillgjord röst. Vi skrattade.

- Seriously guys, what would you say about maybe record it for our new album? 

- That would be great! But we would have to re-write some of the lyrics. sa Liam.

- Have you asked her? frågade Zayn. 

-  No, we wanted to talk to you guys first.

- I can ask her tomorrow if you want to? sa Harry.

Alla nickade instämmande. Nu var det bara att hålla tummarna för att Sarah skulle gå med på idén. 

Kommer hon gilla förslaget eller vill hon ha sin låt för sig själv?  - 5+ kommentarer för del 11! 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, nu är äntligen del 10 här efter ett långt uppehåll. Men det var faktiskt först igår som jag fick den sista kommentaren. :) Jag vet att det är jobbigt att kommentera alla fanfics man läser. Men snälla, släng bara in en kort kommentar om ni gillar det här kapitlet för annars slutar jag skriva :/  Jag behöver lite motivation! :)

Tack för att ni läser!! xx / Zannah