Del 9 - Save you tonight

- Harry!

Han vände sig om och såg förvånat på mig. Jag började springa mot honom. När jag kom fram så kastade jag mig i hans armar. Han var inte beredd och vi föll till marken.

- I'm so sorry. Please forgive me. sa jag och tittade in i hans ögon. Han satt på marken och tittade upp på mig som stod på knä framför honom. En kort sekund trodde jag att han skulle knuffa bort mig. Men sedan drog han mig till sig och kysste mig. Jag la armarna runt hans nacke och besvarade kyssen. Han avslutade kyssen och tog mitt ansikte i sina händer.

- Don't you ever run away from me again sa han och kysste mig igen.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Harrys perspektiv :

Vi satt på marken i spöregnet och kysstes i vad som kändes som en evighet och ändå fick jag aldrig nog. Jag hörde i bakgrunden hur folk började busvissla och avslutade försiktigt kyssen. 

- Eh, we should probably go inside or we're going to get sick.  Hon nickade och rodnade lite när hon fick syn på människorna som samlats runt oss. Vi reste oss upp och började gå mot ingången. När vi kom in så sa Sarah att ja skulle vänta medan hon sprang iväg efter sin jacka och väska. Jag tog hennes hand och drog henne till mig och gav henne en mjuk puss. Hon log mot mig innan hon försvann i trängseln. Jag tog fram min telefon, som otroligt nog verkade ha klarat sig från regnet. Jag hade 7 missade samtal från Louis. Jag hade bara rusat iväg utan att säga något, de kanske var oroliga. Fast antagligen så förstod de vart jag var, men jag tänkte att det var bäst att ringa och berätta vad som hänt i alla fall. Det gick två signaler innan han svarade.

- Harry! Where are you? Should we come and pick you up? 

- I'm fine Louis, calm down. We're taking a cab, don't worry. 

- We? Is Sarah with you? 

Jag skulle precis svara att hon var och hämtade sin väska när jag kände en kall hand i min. Jag vände mig och där stod hon, i dyngsura kläder och håret klistrat mot ansiktet, men hon var fortfarande världens vackraste. Jag log lite. 

- Yeah, she's here. We will be back in 20 minutes. 

- Ask him if Jenny is there? sa hon och tittade på mig med ledsna ögon.

- Wait, Louis! Is Jenny there ? 

- No, she went home, like 15 minutes ago. 

- Ok. See you soon. 

Vi gick ut till vägen igen och som tur var så stod det en taxi precis utanför. Vi hoppade in i baksätet och jag gav chauffören adressen. 

Sarahs perspektiv: 

När vi satte oss i taxin så kom alla minnen från kvällen tillbaka. Jag visste inte vad jag skulle tycka om Jenny. Hon hade förstört så mycket, allt drama, det var hennes fel. Vi fick reda ut det senare, jag orkade inte med det nu. Jag suckade. Harry tog min hand och såg på mig. 

- Everything will be ok, I promise. sa han och pussade mig på pannan. 

- I really hope so. sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel. 

Taxiresan gick fort, det var inte speciellt mycket trafik och chauffören var duktig på att gasa. Jag kände en lättnad när vi rullade in på uppfarten till killarnas stora hus.Vi klev ur taxin och Harry betalade, jag orkade inte ens säga emot. Jag var så otroligt trött och jag frös så jag skakade. Han tog min hand och vi började gå mot huset. Vi hann inte ta mer än några steg för än lampan på verandan tändes och Louis kom utspringandes. 

- Are you guys ok ? Han såg oroligt på Harry och mig och flyttade sedan blicken till våra sammanflätade händer och ett svagt leende spred sig i hans ansikte.

- Yeah, we're fine. Can we please get in the house now before we freeze to death. sa Harry lite smått irriterat.

Han nickade och la armen om mina axlar. 

- I'm sorry. viskade han. Jag log mot honom och nickade lätt. Allt jag ville var att få krypa ner i en varm säng och sova, länge. 

När vi kom in så stod de andra killarna i hallen och såg oroliga ut. Jag kunde inte annat än le, de var så söta. Klockan var nästan 6 på morgonen och de hade suttit vakna och väntat. 

- Nice to see that smile again. sa Zayn och räckte mig sin filt som han hade virad om sig. 

- Thank you. sa jag och tog emot den. 

- Can we please get some sleep now.sa Niall och gäspade stort. 

- Yeah, you guys can go to bed. I'll take care of her. 

- I'm sure you will. sa Louis lite retsamt och följde efter de andra upp för trappan till övervåningen. 

- You're shaking. Please go upstairs and take a shower before you get sick. sa Harry och strök mitt hår. 

Jag ställde mig i duschen och lät de varma strålarna tina upp min frusna kropp. När jag duschat i ca 5 minuter så fick det räcka, jag frös inte längre men tröttheten fanns kvar. Jag virade en handduk kring kroppen och letade reda på de torra kläderna jag tagit med från min väska. Jag stannade till framför spegeln på vägen ut. Mina ögon var rödsprängda och jag hade mörka ringar kring ögonen. Jag orkade inte ens bry mig. Jag öppnade dörren och klev ut i hallen. Jag tog med mig väskan som jag lämnat ovanför trappan och bar in den till gästrummet.Jag ställde mig i fönstret och tittade ut över gatan. Tröttheten var som bortblåst och tankarna hade hittat tillbaka. Besvikelsen över Jennys svek brände i bröstet. Det är konstigt, man tror sig kunna lita på en person, att man aldrig ska svika varandra, sen får man ändå den där kniven i ryggen hur man än gör. Jag var så fast i mina tankar att jag knappt märkte att Harry kom in i rummet. Han kom fram och la armarna om mig och pussade mig i nacken. 

- What are you thinking about? 

Jag vände mig om och la armarna runt hans hals och tittade in i hans fina gröna ögon och log.

- Nothing. Just how everything went from such a disaster to this. Jag böjde mig fram och våra läppar möttes.

Kyssen var mjuk och försiktig den här gången, inte så hård och desperat som den i regnet.  

- Goodnight, Harry. sa jag och släppte honom.

- Goodnight Sarah. svarade han och strök mig över kinden och lämnade rummet. 

Harrys perspektiv: 

Jag kröp ner i sängen och la mig till rätta med ansiktet mot fönstret. Regnet hade lugnat sig men det rann fortfarande några droppar på fönstret. Jag tänkte på allt som hänt under kvällen. Det var som Sarah sa, allt hade gått från en katastrof, helt kaos, till så bra på bara en kort stund. Visserligen hade ingen av oss pratat med Jenny, men det fick vänta till senare, just nu kändes allt bra i alla fall. En knackning störde mina tankar. Jag låg tyst och lyssnade. Hade jag inbillat mig? Då knackade det igen och dörren öppnades försiktigt. Det var mörkt i rummet så man såg bara konturerna av personen, men jag såg direkt vem det var. Hon kom fram och satte sig på sängkanten.

- Can I sleep here. I don't want to be alone. 

Jag sa inget utan lyfte på täcket som svar. Hon kröp ner bredvid mig och jag vände mig mot henne. 

- I think I forgot to tell you this earlier, but I really like you Sarah. viskade jag tyst. 

- I really like you to Harry. sa hon och jag hörde på rösten att hon log. Jag drog henne närmare mig och la armarna om hennes välformade kropp.  

- Did you really write that song for me? 

- Yes, I did. And I meant every word of it. Jag log och kysste henne. 

- Sing it for me. Hon fnissade lite och började sjunga tyst.

I’m broken, do you hear me?

I’m blinded, ‘cause you are everything I see,

I’m dancin’ alone, I’m praying,

That your heart will just turn around,

Så, förlåt för kort och ganska tråkigt kapitel. Har haft massor i skolan, därav dålig uppdatering. Men jag ska bättra mig, promise.  :)  

5+ kommentarer för nästa del :) 

Del 8 - Tell me a lie.

When you open your arms and hold her close tonight,

It just won’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

When you lay her down,

I might just die inside,

It just don’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

Can love you more than this

Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, det var så känslosamt. Jag la ner gitarren och sprang ut.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sarahs perspektiv :

Jag tog mina skor i handen och slet åt mig min jacka innan jag sprang ut i natten. Jag visste inte vart jag var på väg, vart jag skulle, jag ville bara bort. Jag kom ut till vägen och stannade till. Nu då? Höger eller vänster? Vänster. Jag hade inte hunnit långt när jag hörde steg bakom mig. Tårarna rann och vägen blev suddigare och suddigare. Till slut grät jag så mycket att jag var tvungen att stanna. Jag satte mig ner på en gräsplätt med händerna för ansiktet. Jag kunde inte kontrollera mina känslor, det var bara för mycket. Flytten, Jennys beteende, Harry och Jenny tillsammans, Louis kyss ,allt var bara kaos. Min starka reaktion berodde nog till viss del på alkoholen. Men jag kunde inte rå för det, jag var så förvirtrad, så vilsen i mig själv.

- Sarah!

- Gå din väg, låt mig vara! skrek jag åt Jenny som satte sig bredvid mig.

- Men Sarah, gumman. Säg vad det är? Har det hänt något?

Jag visste inte om jag hatade eller älskade henne. Jag ville så gärna vara lycklig för hennes skull, men det gick inte, jag kan inte låtsas mer.

- Det är Harry, snyftade jag.

- Vad är det med honom? Vad har han gjort? Hon la armen om mig.

- Jag tycker så mycket om honom. Du fattar inte, jag fattar knappt själv. Jag har inte känt så här för någon. Det bara klickade. Förlåt. Jag började snyfta igen. Hon satt bara tyst, sa ingenting. Jag tittade upp och mötte hennes hårda blick.

- Du vet vad jag känner för honom. Han är min Sarah. Du kan inte få allt du vill ha bara för att du gråter lite. Det kanske fubnkar på din pappa, men inte på mig.

Hon reste sig.

- Men det var ju inte så jag menade.

- Nehe? Hur menade du då?

- Jaa, men jag kan ju inte råför hur jag känner. Jag har försökt att vara lycklig för din skull, jag har försökt att inte prata med honom, att inte tänka på honom, jag har verkligen försökt.

- Jaha, och det var väl honom den där låten handlade om också eller hur?

Tårarna rann och jag nickade.

- Kan du sluta tänkte på dig själv och bry dig om vad jag tycker nån jävla gång?

- Jag försöker ju för i helvete! Jag säger ju att jag är ledsen.

- Det räcker inte. Du sjöng en kärlekslåt för killen JAG gillar, fattar du hur det känns Sarah? Fattar du det?

- Det var ju du som sa att jag skulle sjunga den, skyll dig själv!

- Du är ju för fan dum i huvudet! Hur skulle jag kunna veta att den handlade om honom? Vänner gör inte sånt.

Dra åt helvete! Jag vill aldrig mer se dig.

Hon vände och gick tillbaka mot killarnas hus. Det vibrerade i väskan, jag tog upp min mobil, Louis. Jag tryckte bort samtalet och ringde en taxi. Jag ville bara hem.

När jag kom hem gick jag raka vägen in på mitt rum, startade datorn, och drog fram min resväska. Jag tänkte inte stanna en sekund till i den här lägenheten och vart skulle jag ta vägen om inte hem till Sverige? Jag hade ändå inga plåtningar inbokade på flera veckor så agenturen skulle inte sakna mig direkt. Jag började packa ner mina kläder i resväskan tills datorn startat upp. Då satet jag mig och sökte efter första bästa resa hem till Sverige igen. Den skulle gå kvart i 5 på morgonen. Jag tittade på klockan, halv 3, jag skulle hinna. Jag bokade biljetten och betalade med mitt kreditkort innan jag fortsatte packa. Efter ca 20 minuter var alla kläder och skor nerpackade. Jag slängde ner datorn och det viktigaste från badrummet i min ryggsäck. Resten fick jag hämta sen, nu ville jag iväg. Jag ringde taxibolaget och de skulle ha en bil här inom 10 minuter. Precis när jag skulle gå ut i trapphuset kom jag på att jag fortfarande hade min festklänning och sminket var utsmetat i ansiktet. Fan också. Jag stressade in på badrummet och sköljde ansiktet och drog på mig ett linne som var Jennys och ett par svarta jeans som jag hittade i en hög på badrummet sedan rusade jag ut. Taxin hade kommit. Jag hoppade in och stängde dörren och sedan tog jag fram mobilen och skickade iväg ett sms till Jenny.

Jennys perspektiv:

Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken men jag kämpade för att inte börja gråta. Vad hade jag egentligen gjort? Han var ju inte min pojkvän direkt, jag gillade ju bara honom, och dessutom hade jag ju faktiskt hånglat med en annan kille ikväll. Nog för att jag ångrade det, men ändå, jag hade gjort det. Harry hade ju talat om för mig då på stranden att han gillade Sarah och inte mig, men jag hade ändå hoppats på att han skulle ändra sig om jag sa att hon inte var intresserad. Jag hade tyckt att det fanns något mellan oss, även om det var något litet så hade det ändå funnits där. Nu ställde jag mig själv frågan : var det värt att mista en vän för en kille som kanske inte ens ville ha en? Svaret var så uppenbart, men jag ville inte förstå det. Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och gick in till killarna igen. Jag slängde en blick över axeln och fick se Sarah hoppa in en taxi. En lättnad sköljde över mig, nu skulle hon komma hem säkert i alla fall.

Killarna satt kvar i soffan och de tittade oroligt på mig när jag kom tillbaka utan Sarah.

- Were is she? frågade Louis

- She went home. To much alcohol I think. She get so emotional when she drinks to much.

- But she played the guitar verry well for bein "to drunk". Sa Niall och jag hörde att han var skeptisk till mitt påstående.

- Yeah, weird huh?

- I tried to call her like 3 times but she didn't answer.

- She's very upset. I'm sure she calls you back in the morning. So, what should we do now?

- I'm going to bed. Sa Harry och reste sig och lämnade rummet.

- Yeah, me too sa Liam och Niall och Zayn nickade och gick de med.

- Maybe you should go home and talk to Sarah? sa Louis.

- Why? She's the one who got upset and run out for no reason. I'm sure she's ok.

Han nickade och vi satt tysta ett tag.

Min mobil plingade till. Sms från Sarah.

- From Sarah.

Jag läste smset och kände klumpen i magen växa.

- What is it? Is she ok?

- She's on her way to the airport..she's going back to Sweden.

Harrys perspektiv:

Jag hade precis lagt mig i sängen när någon knackade på dörren.

- Harry, are you awake? viskade Louis.

- Yeah, what is it? sa jag trött.

- Jenny has something she need to tell you.

- Ok. The door is open, let her in.

Jenny kom in och stängde dörren efter sig. Jag satte mig upp och knäppte på lampan som stod på sängbordet.

- Eehm.. sa hon bara.

- Sit down sa jag och klappade lite på sänkanten.

Hon gjorde som jag sa och satte sig försiktigt vid fotänden.

- What is it you want to tell me?

- I lied. I'm so, so, sorry.

- You lied about what?

- About Sarah being interested in Louis. And..about why she rabn off?

Jag tittade oförstående på henne.

- And?

- She's actually interested in you. And that song she wrote, it's...

- It's...?

- It's for you.

- Why did you lie about that? Are you crazy? You knew I liked her Jenny!

Jag kände hur raseriet kokade i mig. Hur fan kunde hon göra så mot mig? Och ännu värre, hur kunde hon göra så mot Sarah?

- Please, don't hate me.

- It's hard not to. Sa jag och reste mig upp och drog på mig ett bar mjukisar och en hoodie som låg bredvid sängen.

- Were is she?

- eehm...about that.

- WHERE IS SHE!? skrek jag åt henne.

- She's on her way to the airport. She's going back to Sweden in 1 ½ hour.

Sarahs perspektiv :

Jag hade checkat in mitt bagage och skulle precis gå till säkerhetskontrollen när jag hörde hur någon ropade mitt namn.

- Sarah! Please wait. Jag vände mig om och fick se Harry. Mitt hjärta slog en volt. Vad gjorde han här. Jag steg ur kön och gick fram till honom.

- Please don't leave! Please!

. Why should I stay? It hurts to much. Maybe I will come back in a few months, but I need to go now. sa jag och vände mig om för att gå tillbaka till kön när han tog tag i min hand.

- Jenny told me everything. Jag kände att jag rodnade.

- She did what?

- She told me about the song. sa han och tittade på mig. Han höll fortfarande i min hand.

- It doesn't matter. She's my best friend. I want her to be happy. She really likes you.

- But I don't like her. Nu fattade jag ingenting.

- You don't? But she told me...

- She lied. She told me that you were interested in Louis and that's why I haven't been speaking to you.

Jag svarade inte.

- Say something, please?

De ropade i högtalarna att passagerarna som skulle till Stockholm, Sverige skulle skynda sig till planet som snart skulle avgå.

- I'm sorry, I need to go. sa jag och släppte hans hand. Han såg sårad ut.

Jag gick in och satte mig i fönstret i vänthallen. Jag skulle sitta i den bakre delen av planet så jag fick inte kliva på för än om en stund. Jag tittade ut på planen som skulle lyfta. Det hade börjat regna ute och regndropparna rann nerför fönsterrutan. Han hade kommit till flygplatsen för att hindra mig från att åka. Men han var Jennys, hon visste det nu. Sedan slog det mig. Vad var det sista han sagt? Jag. hade varit så distraherad av hans ledsna ögon att jag knappt hörde vad han sa och sedan ropade de ut i högtalarna att det var dags att gå. Jenny hade sagt att jag gillade Louis, bara för att få ha Harry för sig själv. Jag slängde väskan och jachan ifrån mig och rusade ut mot entrehallen igen. Han får inte ha åkt tänkte jag. När jag kom ut i vänthallen var det fullt med folk, jag såg mig om kring men kunde inte se honom någonstans. Jag började gå mot utgångarna och då fick jag syn på honom. Han gick precis ut genom en av dörrarna. Jag sprang allt vad jag kunde, trängde mig mellan folk och kom till slut ut på gatan. Han var på väg till en taxi. Jag skyndade på stegen.

- Harry!

Han vände sig om och såg förvånat på mig. Jag började springa mot honom. När jag kom fram så kastade jag mig i hans armar. Han var inte beredd och vi föll till marken.

- I'm so sorry. Please forgive me. sa jag och tittade in i hans ögon. Han satt på marken och tittade upp på mig som stod på knä framför honom. En kort sekund trodde jag att han skulle knuffa bort mig. Men sedan drog han mig till sig och kysste mig. Jag la armarna runt hans nacke och besvarade kyssen. Han avslutade kyssen och tog mitt ansikte i sina händer.

- Don't you ever run away from me again sa han och kysste mig igen.

:') Blir rörd själv. Haha. Kommentera för mera ;) (+ 5 kommentarer för nästa del)

Del 7 - More than this

Det här kommer bli ett lite längre inlägg, men det är bara för att ni fått vänta så länge! :D

Jag reste mig motvilligt upp och följde efter henne ner till vattnet. Vi började gå längst strandkanten. Vi hade inte hunnit långt när Jenny vände sig om och tog min hand. Jag tittade förvånat på henne och släppte den. Jag vände mig om för att se vad Jenny tittat på. Sarah. Jag såg henne halvspringa upp mot vägen. Jag visste inte om hon var ledsen, eller om hon bara var tvungen att gå. Hade hon sett det?

- Is something wrong? sa Jenny

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jennys perspektiv:

Han släppte min hand. Jag förstod ingenting. Men när han vände sig om och såg Sarah så förstod jag.

- Is something wrong? sa jag

- Yeah, actually something is wrong.

Han vände sig mot mig och tittade in i mina ögon. Han såg sårad ut.

- I really like you, you're fun and cute and everything. But I don't see you as more than a friend. I'm sorry

- It's about her isn't it ?

- About who? sa han och låtsades vara oförstående

- Harry,Please! I can see the way you look at her.

Han suckade och tittade ner i sanden.

- You know she's interested in Lou right?

- She is? sa han förvånat.

- Yeah, she can't stop talking about him. And he keep sending her messages she smiles to her phone all the time.

Han såg riktigt ledsen ut nu. Jag gick försiktigt ett steg närmare och la armarna om honom.

- I'm so sorry. sa jag.

Vad hade jag gjort? En klump växte i magen. Jag försökte intala mig själv att det bara var en liten vit lögn, fast innerst inne visste jag att Sarah inte alls var intresserad av Louis, hon tittade likadant på Harry som han tittade på henne.

Sarahs perspektiv:

När jag kom hem så klädde jag av mig och klev in i duschen. Jag vred på den och satte mig ner på golvet, jag tänkte alltid mycket bättre när jag satt så. Och just nu behövde jag verkligen tänka. Jag hade rusat iväg från stranden utan att ens säga hej då till någon. Allt bara för att Jenny och Harry höll varandras händer. Så farligt var det väl inte? Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle vara lycklig för hennes skull och dessutom kände jag knappt honom. Jag förstod mig inte på mina känslor, jag kände mig förvirrad. Mobilen plingade till i väskan på golvet. Jag stängde av duschen, virade en handduk kring mig och torkade av händerna lite snabbt innan jag tog upp mobilen. Det var från Lou.

"Hey. Were did you go? Is something wrong? xx" Jag svarade

"Hey. Sorry that I left without saying goodbye.I didn't feel so well, I probably didn't drink enough water. Hope you had fun. xx"

Jag gick in på mitt rum och öppnade garderoben för att leta reda på min OnePiece. Då fick jag syn på mitt gitarr fodral som stod lutat mot väggen längst in. Jag hade spelat gitarr i fem år innan jag blev modell. Sedan hade jag inte haft tid att sitta ner och spela och jag hade slutat att ta lektioner. Jag tog fram den och la den på sängen innan jag klädde på mig underkläder och min OnePiece som jag till slut hittade på en hylla. Sedan satte jag mig i sängen och öppnade gitarrfodralet. Det var en fin svart akustisk gitarr, inget speciellt märke eller så, men jag älskade den. Jag tog upp den och drog prövande med handen över strängarna. Den var lite ostämd så jag justerade det innan jag prövade igen. Jag fick flashbacks till den tiden jag spelade som mest. Jag gjorde egna låtar och sjöng dem till och med. Jag hade spelat för mina släktingar och på något dop och så, men jag kände aldrig att jag ville bli artist, det vara bara en hobby jag hade. Jag tog fram ett block och började skriva ner några ord och meningar som dök upp i mitt huvud. Jag vet inte hur länge jag satt där men till slut så hade jag faktiskt skrivit ihop en hel låt. Mobilen plingade till igen. Louis.

"Oh, ok. I hope you feel better. Yeah, it was great. Party at our place, friday, wanna come? :) xx"

" Yeah, sure, why not! See you then! xx"

Jag log lite för mig själv, nu hade jag något att se fram emot i alla fall. Det skulle bli kul.

-------------------------------------------------------- Fredag!

Sarahs perspektiv:

Veckan hade gått fort. Bådet jag och Jenny hade varit på plåtningar för ett stort moderepotage om sommarens mode. Men nu var det äntligen fredag och vi skulle få ha roligt efter en hel veckas slit. Harry hade bjudit in Jenny så vi skulle till festen bägge två. Jag hade valt min egen outfit ikväll för ovanlighetens skull, det blev en svart klänning med lite spets. Lagom söt men ändå rätt snygg då den hade en diskret urringning. Håret hade jag låtit vara utsläppt i naturliga lockar. När vi kom fram till killarnas hus gick vi in och fick se att det var väldigt mycket folk man kunde knappt gå där inne. Jenny sa att hon skulle på toaletten så jag fortsatte in i folkmassan själv i jakt på någon av killarna. Det dröjde inte lång stund innan jag fick syn på Niall som stod och dansade i matsalen på vad som såg ut att vara kvällens dansgolv. Han log när han fick syn på mig.

- Hi! Nice to see you, you look great. sa han och kramade mig.

- Thanks, you too. Have you seen Louis? frågade jag. Det var ändå han som bjudit mig så jag ville tala om att jag var där.

- Yeah, he's in the kitchen I think.

Jag började tränga mig fram mot köket, det var inte lätt. Ingen ville flytta på sig, alla stod och pratade eller dansade. När jag nästan gett upp hoppet kände jag kände en hand i min och någon banade väg framför mig i folkmassan. När jag till slut kom in i köket så släppte han min hand. Jag log när jag såg vem det var.

- Thanks Lou, I was actually looking for you.

- Well, you found me. sa han och gav mig en kram

- Yeah. Nice to see you again. And thanks for inviting me.

- Nice to see you too. You're welcome, I'm glad you came. sa han och log.

- Want something to drink?

- Yes, that would be great sa jag.

Han gick och hämtade ett glas av bålen som stod i en skål på köksbänken.

- Here you go. sa han och räckte fram den.

Vi stod och pratade en stund innan han frågade om vi inte skulle dansa.

- I'm going to look for Jenny. See you at the dancefloor. sa jag och gick för att se vart Jenny tagit vägen.

Jag letade i vardagsrummet, i köket, på toaletten och till slut hittade jag henne på dansgolvet, med Harry.

Jag kände hur avundsjukan var nära att skölja över mig men sen kom jag ihåg vad jag lovat mig själv och gick istället fram och hälsade.

- Hi! sa jag och tittade på Harry.

- Hi. sa han och log och gav mig en snabb kram.

- Louis letade efter dig, du kanske ska gå och se vad han ville sa Jenny. Jag förstod att hon ville vara själv med Harry så jag nickade bara och gick för att leta Lou. Jag hittade honom mitt på dansgolvet med Zayn, de dansade som galnigar och jag hade svårt att hålla mig för skratt. Lou fick syn på mig och tog tag i min hand. Jag skrattade och dansade med dem. Efter att ha dansat för fullt några låtar så kände jag att jag behövde något mer att dricka så jag gick för att leta reda på min väska där jag hade en flaska vin. Jag hittade den på en gång och gick till köket för att ta ett glas. När jag kom in i köket fick jag se Jenny stå lutad mot köksbänken, hånglandes med en blond kille. Jag vände snabbt, de hann inte se mig som tur var. Jag var chockad, Harry då? Jag trodde de hade något på gång.

Louis perspektiv:

Festen hade börjat lugna ner sig och folk hade börjat droppa av till krogen. Det var skönt, jag hade tyckt att det var lite för mycket folk och jag var orolig att fansen skulle få nys om festen, men än så länge hade det gått bra. Jag stog och snackade med Zayn och Liam när Sarah kom fram.

- Can I please talk to you? sa hon och såg orolig ut.

- Yeah, of course. sa jag och räckte Zayn mitt glas innan jag följde efter henne.

- Is there somewhere we can talk in private? sa hon och stannade till i hallen.

- Yes, follow me. sa jag och gick upp för trappan. Vi hade sagt att festen skulle vara på nedervåningen och att ingen fick gå upp och det verkade som att folk hade lyssnat. Vi gick ut på balkongen och stängde dörren efter oss, det kändes säkrast att gå ut för det var ganska lyhört i sovrummen.

- What is it you wanted to talk about?

- It's Jenny. She...

- She, what? sa jag otåligt

- She's just playing Harry. She only likes him because he is famous.

- Why do you think that? They've been together all night. Are you sure?

- I found her in the kitchen making out with another guy, so yes.

- What? Oh, have you told Harry? He will be devastated. Jag visste hur Harry var, hade han en gång fått känslor för en tjej så var det kört. Sarah började gråta och satte händerna för ansiktet. Jag la armarna om henna och strök hennes hår.

- Don't cry, it's not your fault.

- Yes it is. She's my friend and I'm the one who introduced them. I'm so sorry. I don't want him to get hurt.

- I will talk to him I promise. But it's not your fault. Jag sköt henne ifrån mig.

- Look at me Sarah. Hon tittade upp. Mascaran hade runnit och hennes ögon var röda av gråten.

- It's not your fault. You didn't know. Please don't cry. sa jag och torkade hennes tårar med mina tummar.

Hon slutade inte snyfta så jag kramade henne igen. När vi stått så en stund släppte jag henne och tog hennes ansikte i mina händer.

- Stop crying. Please. I want to see that cute smile of yours.

- I'm sorry. I must look like a mess. sa hon och log lite.

- No, you look beautiful. sa jag.

Sedan vet jag inet vad som hände. Våra läppar möttes och vi kysstes. Kyssen varade inte länge och vi var nog lika chockade bägge två.

- I'm sorry sa hon och tog sig för munnen.

- No, it's ok. sa jag. Lets go back inside and have some fun with the others.

- Ok. I'm just going to fix my make up sa hon och gick mot badrummet.

- I'm waiting for you downstairs sa jag och gick ner. Hon gav mig ett litet leende innan hon stängde dörren.

Jag tänkte på den där kyssen. Det betydde inget, hon var ledsen och jag bryr mig om henne, det var inget romantiskt över det alls. Det bara hände.

Harrys perspektiv :

Jag hade sett hur han tog hennes hand och ledde upp henne till övervåningen. Jag kunde inte rå för det, nyfikenheten och avundsjukan tog över och jag följde efter dem upp. De gick ut på balkongen. Jag stannade vid trappan för om jag gick närmare kunde de få syn på mig om de vände sig om, det fanns inget att gömma sig bakom. Jag hörde inte vad de sa men jag såg att hon började gråta. Det var jobbigt att se, jag ville inte att hon skulle vara ledsen. Han verkade inte heller vilja det för han la armarna om henne och strök hennes hår. Han torkade hennes tårar och sa något. Sedan hände det, jag ville inte se det men jag kunde inte låta bli att titta. De kysstes. Jag gick sakta ner för trappan igen. Jag ville inte tro att det Jenny sagt på stranden var sant, jag hade hoppats att det bara var en lögn, men nu visste jag. När jag kom tillbaka ner hade nästan alla gått hem. Det vara bara några få som satt kvar i köket men de var påklädda så de väntade antagligen på skjuts. Jag gick in i vardagsrummet där de andra grabbarna och Jenny satt. Niall hade sin gitarr i knät och satt och klinkade lite på den.

- Hi. Let's sing a song together guys. sa Louis som precis kommit in i rummet.

- Good idea! sa Jenny förtjust.

- What song are you singing? Sarah kom in i rummet och satte sig bredvid Liam i Soffan.

- I wish. sa jag

- Is that a new song? sa Jenny lyckligt.

- Yes sa jag och Niall nickade och började spela.

He takes your hand

I die a little

I watch your eyes

And I'm in riddles

Why can't you look at me like that?.......

.... Oh how I wish that was me.

Sarahs perspektiv:

Jag kunde inte låta bli att fundera över varför han hade valt just den låten. Det var tyst i rummet. Alla var som tagna av låten och stämningen som uppstod. Plötsligt så bryter Jenny tystnaden.

- Sarah, you should play your song. Jag tittade förvånat på henne.

- My song? sa jag frågande. Hur visste hon att jag skrivit en sång.

- Yeah, the one you've played every night this week.

- Oh, that one. Noo. I don't think so.

- Niall, hand her your guitar. sa Jenny och han gjorde som hon sa.

- Do you play guitar? sa han när jag tog emot den.

- Yeah, I used to before I became a model.

- Lets hear it now. sa Louis förväntansfullt.

- Ok, but don't laugh. I'm not such a good singer. De nickade och jag började spela.

I’m broken, do you hear me?

I’m blinded, ‘cause you are everything I see,

I’m dancin’ alone, I’m praying,

That your heart will just turn around,

And as I walk up to your door,

My head turns to face the floor,

‘Cause I can’t look you in the eyes and say,

When you open your arms and hold her close tonight,

It just won’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

When you lay her down,

I might just die inside,

It just don’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

Can love you more than this

If I’m louder, would you see me?

Would you lay down

In my arms and rescue me?

‘Cause we are the same

You saved me,

When you leave it’s gone again,

And when I see you on the street,

In her arms, I get weak,

My body fails, I’m on my knees,

Prayin’,

When you open your arms and hold her close tonight,

It just won’t feel right,

‘Cause I can love you more than this, yeah,

When you lay her down,

I might just die inside,

It just don’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

I’ve never had the words to say,

But now I’m askin’ you to stay

For a little while inside my arms,

And as you close your eyes tonight,

I pray that you will see the light,

That’s shining from the stars above,

When you open your arms and hold her close tonight,

It just won’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

When you lay her down,

I might just die inside,

It just don’t feel right,

‘Cause I can love you more than this

When you open your arms and hold her close tonight,

It just won’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

When you lay her down,

I might just die inside,

It just don’t feel right,

‘Cause I can love you more than this,

Can love you more than this

Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, det var så känslosamt. Jag la ner gitarren och sprang ut.

( Ja, jag vet att texten är lite om skriven, det är det som är poängen.)

Kommentera för nästa del!! :D